Drömmar…

Efter att ha satt väckarklockan imorse för att få bukt med min förskjutna dygnsrytm så vaknade jag mitt i en dröm och kom faktiskt ihåg vad jag drömde om för en gångs skull. Jag undviker att skriva den för det går aldrig att sätta exakta ord på alla känslor och uttryck som ryms inom drömmen. Och oftast är förnimmelsen av dem så små att de försvinner så fort man försöker. Den innehöll däremot allt möjligt, från festande, flickor, brott, myror, bilar och poliser och var allmänt i ett högt tempo. Det här fick mej att börja fundera på vad det kan betyda OM det betyder någonting överhuvudtaget och hur intressant ordet ”dröm” egentligen är. Drömmar, är väl de flesta ganska eniga om, vårt undermedvetande som bearbetar saker, spelar oss ett spratt, provar sin fantasi eller vad som helst. Drömmar, är väl också de flesta överrens om, är heller ingenting som vi kan styra medvetet. Varför använder vi då ordet ”dröm” för saker som vi helst av allt vill uppnå, när dessa saker är medvetna? Det är lite paradoxalt för mej. Mina drömmar, under sömn då, är oftast högst kaotiska. Plats eller personer kan bytas hejvilt. Detsamma gäller de fysiska lagar som vi annars finner oss i så fogligt i verkligheten, hade någon hävdat att de flög så hade han eller hon blivit klassade som ett pillerfall. Fast i en dröm är det helt legitimt. Kanske kallas det för drömmar just för att man inte behöver foga sej över de sociala, miljömässiga eller andra ”lagar” som håller oss nere i vanliga fall. Jag vet inte…
Jag är just nu mitt uppe i ”Pollock” med Ed Harris i huvdrollen som är en film ur självbiografiskt perspektiv från Jackson Pollock. I filmen så flyttar han ut på landet och ser ut att leva sitt drömliv. Det fick mej att fundera på vad jag själv drömmer om. Jag tycker inte alltid att det är riktigt legitimt i det svenska samhället att tala om sina drömmar eller vad man vill uppnå. Jantelagen sätter oftast stopp på de flesta och dem som den inte stoppar blir istället ett utstirrningsobjekt av de som själv känner sej stoppade. Och det är verkligen inte roligt att bli det, inte heller är det roligt om man skulle genera någon annan för att man ”drömmer för stort”. För om alla vet sin plats så vet alla vad de får och livet är enkelt utan några svårare utageranden. Lite som kastsystemet i Indien, föds du till något så ska du fortsätta med det. Men fuck it, jag tänkte dela med mej av lite drömmar, eller en del kanske inte ens är drömmar utan mer att se som en erfarenhet som är rolig att ha, eller både och, eller vem fan vet egentligen? Hur ska man nånsin på något bra sätt kunna välja något av allting som finns att välja på här i världen?

Jag vill ialla fall ha en gungstol som jag kan sitta och gunga i iförd sammetsrock och velourtofflor med monogram på. Jag vill ha en flicka med nötaktiga ögon, fräknar och ett snett leende. Jag vill någon gång flyga i businessklass. Jag vill någon gång behöva ha två mobiltelefoner och en backuptelefon för akutfallen. Jag vill ha en bil med vita sidor på däcken. Jag vill ha en all-out-kostym i samma mönster. Kostym, skjorta, slips, bälte och skor i exakt samma färg. Jag vill ha en etagelägenhet med trägolv på balkongen men ingen trädgård på taket. Jag vill ha en bargarderob, inte skåp utan garderob. Inte just för att jag dricker speciellt mycket, eller väldigt lite egentligen, utan mer för att alla flaskor i olika färger är så snygga. Jag vill ha en motorcykel utan vindruta. Jag vill ha ett lantställe nånstans med jakttillstånd där jag skulle gå omkring i gummistövlar och stickade tröjor med läderlappar på armbågarna och geväret på axeln. Jag vill bo nära havet där vi alla kan åka ut på vattnet och fiska och dricka whiskey i några timmar. Jag vill ha en stor kreativ lada där jag kan måla, mecka, sy, snickra och designa. Jag vill ha mitt märke på ett stort glasfönster utanför min egna butik med mina egna skapelser. Jag vill känna en kock på nåt fint ställe och få stå i köket och titta på när de lagar mat. Jag vill åka på turné som frontman i ett band. Jag vill ha en kille som håller ett paraply åt mej när det behövs. Jag vill ha två hundar som följer mej överallt som jag skulle döpa till nåt löjligt, typ pop och corn. Men mest av allt vill jag att jag finns nära när min familj eller vänner behöver det och tvärtom.

Vad drömmer ni om?

Annonser

~ av hipstart på november 27, 2010.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: