•december 7, 2010 • 1 kommentar

Pepparkakshus

•december 1, 2010 • 3 kommentarer

Jag ligger här och funderar på om vi/jag/några mer eller mindre utvalda ur min familj ska baka/bygga/fucka upp ett pepparkakshus i år. Vi pratar varje år om att göra det men det blir aldrig av. Jag har snabbritat en skiss på läppstiftet som har en intressant form men det blir nog inte detsamma utan färgen. Och att glasera i stort sett hela förutom de nedersta våningarna känns lite i sötaste laget, även för mej. Det hade varit coolt att bygga nåt som är i brunt från början.

AEG-verkens turbinhall designad av Peter Behrens är en av de första modernistiska byggnaderna och hade varit rolig att försöka återskapa med sitt rundade tak. Jag misstänker att det kan bli för svårt däremot och att taket rasar in om man inte får stöttat det ordentligt. Det är ju trots allt första gången jag ger mej på det här men jag tänker INTE nöja mej med nån puttenuttigt litet hus som ser ut att komma från grästorp eller nån skit. Hmm, Houses of Parliament kanske?

Att gunga

•december 1, 2010 • 3 kommentarer

Kommer ni ihåg när ni var små och gungade? Jag var egentligen rätt rädd för att gunga men det var samtidigt en sorts frihetskänsla. Att börja från det stora bildäcken och sen gå över till den lilla svarta plankliknande saken. När man stog upp och gungade på den, det var då det magiska hände. När du hade gungat fram hela vägen så kunde man hålla fast med händerna i repen/kedjorna och svinga fram fötterna på gungan ytterligare en bit högre. Det blev då som ett litet, litet fritt fall för fötterna på tillbakavägen innan gungan fångades upp av repen och det vanliga gungande kunde fortsätta. Detta lilla, lilla fritt fall skapade ett riktigt gött pirr i magen och det är det här jag söker efter i vardagen.

Och det får jag typ när jag målar, syr eller sjunger. Ett besvarat leende från en främling. När jag klarar någonting som kändes jäkligt svårbegripligt först, typ en skoluppgift eller arbetsuppgift. Att carva ner för en lång nerförsbacke utan att få översladd och ramla av. Att sätta en grym fint-teknik på thaiboxningen och skicka dem andra längs med repen. Och varje gång jag lyckats med nåt sånt här och får den känslan så tänker jag ofta tillbaks till ”den där gången jag gungade så högt med fötterna”.

Dagens lexikon

•november 30, 2010 • Kommentera

Hosta – När skärmen blir vitprickig av tandkräm.

Dagens lexikon

•november 30, 2010 • Kommentera

Modig – Att sätta kaffekoppen på laptopen samtidigt som du har den i knät och skriver.

Dumdristig – Se ovan.

Tur – När du gör ovanstående och nyser utan att spilla.

Sangsom premium

•november 30, 2010 • Kommentera

Frågan är: Ur plastglas eller direkt ur flaskan?

Sköna observationer

•november 30, 2010 • Kommentera

Efter en något negativ attityd den senaste veckan så är det dags att bryta den trenden tycker jag. Det är lätt hänt att man blir hemmablind och stör sej på små saker som kanske inte alltid är av största vikt. Så, nu ser vi till att vända på det och därför berättar jag om två sköna saker som jag observerade under dagens morgonpromenad.

Duken runt midjan – Tony som äger hela hotellet vi bor på jobbar mycket. I stort sett från åtta på morgonen till tio på kvällen. Så det är ju inte så konstigt att han är lite trött när han behöver stiga upp klockan nio för att övervaka trädgårdsarbetaren som gräver dike (eller vad han nu gjorde). Det var en mycket skön syn att se att Tony bara dragit på sej någon typ av duk eller sarong runt midjan och stå där sömndrucken och ge instruktioner. Att kliva direkt upp från sängen och dra på sej en sarong är en skön attityd tycker jag.

Den andra observationen, eller ja, är Den galna damen som vi kallar henne. Hon är egentligen inte galen men väldigt skön. Hon har hand om tvätteriet som ligger precis intill hotellet och det är där vi lämnar in våra kläder varje gång de behöver tvättas. När hon körde förbi mej imorse på mopeden så vinkade så hon så kraftigt så att hon höll på att köra i diket. Hon vinkar varje gång hon ser mej om hon så blåser förbi i sextio knyck. Och varje gång man är där och lämnar tvätt så pratar hon och frågar mycket och är väldigt trevligt, problemet är bara att hon inte pratar ett ord engelska utan bara häver ur sej långa haranger på thai och väntar tålmodigt på ett svar. Jag pratar inte ett ord thai så därför blir våra konversationer väldigt ensidiga. Hon frågar nånting typ ” wai kai mon boo aa ee ioiouiui ploppi ploppi plopp?” Och jag nickar och svarar med ett tvekande ”Jaa?” eller ”mmm” eller liknande. Hon blir asglad och frågar nåt mer och hela proceduren upprepar sej. Hon är en frisk fläkt med sitt osvikligt glada humör.